Khao Lak - Koh Chang, inkl. kackerlackor och bajs...
Rubriken kanske får avslöja allt denna gången men frustrationen är tydlig. Att vissa bussbolag lyckas hålla sig flytande trots diverse skavanker kan man förstå men det kan inte vara möjligt att vi alltid prickar in dom sämsta transportmedlen i asiens historia, VARJE GÅNG. Ibland funderar jag på om det inte är så att toalettstolen på bussen har ett stolsnummer för lik förbannat så ska alltid någon sitta och trycka där inne halva bussresan för att senare väl medvetet se till att övriga bussen kan lukta sig till vad som har skett därinne. Att vissa människor inte förstår att det är lämpligt att hålla en toalettdörr efter utfört arbete är för mig helt otroligt. Själv undviker jag helst att uträtta allt för stora behov på dessa toaletter just för att dom inte är lämpade för den typen av aktivitet. Detta är i alla fall inte en uppfattning som särskilt många andra resenärer delar med mig, vilket kan göra en annars ganska behaglig resa till en pina.
Just denna bussresan skulle toaletten vara det mindre bekymret, inte för att den var mindre välbesökt än på andra bussar utan för att vi hade betydligt större bekymmer att oroa oss för. Det vi inte hade noterat när vi hade satt oss till rätta innan mörkret lade sig var att en familj kackerlackor också hade samma stolsnummer som vi. Och då pratar jag inte om en svenssonfamilj med två tre barn utan en riktig "mellanösternfamilj" med 15 barn, 100 barnbarn, mormor, morfar, farmor, farfar, kusiner, farbröder, morbröder, sysslingar och pysslingar. Att det också var fest just idag och hela grannskapet var på besök för att fira och festa på våran matsäck gjorde ju inte saken bättre. Man trodde väl att ett par varningsskott från vår sida med tio, femton döda skulle hålla dom i schack, men ICKE! Här skulle det inte ges upp utan kamp, barnbarnen byttes ut mot farbröder i storleken "bodybuilder" och nu räckte det inte med ett enda slag med flipfloppen utan vi fick även utveckla "hit and twist-taktiken" för att få ihjäl på dom. Eftersom mörkret inte bara hade lagt sig utanför bussen utan även i kupen där läslampan var obefintlig, utkämpade vi ett krig i blindo med endast Ipod och dator som ljuskälla.
Vi hade medvetet tagit en nattbuss för att kunna sova under den 12 timmar långa resan till Bangkok där vi skulle byta buss till Koh Chang. Detta kan ha varit vårt sämsta drag i bussresandets historia och vi lyckades tillsammans få ihop en timmas sömn med den ena som kackerlacksvakt. Väl framme i Bangkok, lite lagom "groggy", vände turen och vi lyckads tajma in nästa buss utan att behöva vänta. Väl på den nya bussn däckade och sov oss igenom den 5 timmar långa resan mot vårt sista semesterparadis på resan, Lonely Beach, Koh Chang.
Just nu sitter vi med en iskaffe och en öl och njuter av att ha vår värsta bussresa någonsin bakom oss. Siktet är nu på att njuta och verkligen ta vara på vår sista tid här i Asien. Känns däremot lite konstigt att vara tillbaka i Lonely Beach utan mamma och Kent. Vi saknar er här och tänker på er när vi traskar förbi pannkakstanten. =) Vår resa har varit underbar men det finns mycket inom oss som längtar hem efter vardagen samtidigt som det kommer bli tungt att lämna detta livet med sol, bad, mat och semester.
Ta hand om er så syns vi snart... alldeles för snart...
/John
Vi blir alldeles lyriska när vi tänker på pannkakorna! Bor ni på samma ställe? Vi är lite avundsjuka att ni är där igen. Känns skönt att ni snart kommer hem, det börjar bli mycket elände ute i världen nu. Ta vara på er och hälsa pannkakstanten och halsbandstanten från oss!