Olsberg

Jag fortsätter på Johns griniga inlägg igår.. tror vi vaknat på fel sida ett par dagar för det bubblar en del irritation i våra kroppar för tillfället.

Vi har varit här i två veckor och det har i princip inte gått en dag utan att vi sett minst en äldre västerländsk man med en yngre asiatisk kvinna vid sin sida. Regelbundenheten i detta fenomen resulterar tyvärr i att man många gånger väljer att inte se, det gör mig så otroligt upprörd. Jag äcklas fruktansvärt mycket av den förenklade föreställningen av en äldre, tydligt osund, vit man som utstrålar makt och självförtroende. Brevid honom sitter alltför ofta en undergiven, ung, vacker, asiatisk kvinna, som inte talar samma språk. Hon sitter brevid honom som ett smycke, som något man köpt och äger, det gör ont i mig och jag blir på riktigt illamående.
Jag vill verkligen inte generalisera och jag vet att detta inte gäller alla män men ibland kan jag ändå inte bara låta bli att ge upp och döma. Vad tusan kommer allt självförtroende ifrån och vad är det som gör att män i alla år, och fortfarande, har högre status än kvinnor!?
Jag tänker inte räkna upp och ge cred till alla ”trevliga” killar jag träffat, ni förtjänar det helt enkelt inte för ni beter er som man förväntar sig och det är ingen bedrift, utan en självklarhet. Ni tar ert ansvar och det är något jag tar för givet.

Här om dagen mötte vi ett tydligt exempel i en taxi på väg tillbaka till vår resort. Vi hejade på varandra som man alltid gör när man hoppar in i en bil med folk och utan att vi sagt något vidare kände han tydligen ett stort behov av att förklara sig. Han berättade snabbt att hans fru nyligen lämnat honom och att han rest till Pattaya där han träffat sin nya ”väninna” (som han kallade det). Han hade tagit med henne till Koh Chang på semester och förklarade att de snart skulle åka tillbaka till hennes hemstad. Kvinnan brevid honom satt tyst hela resan och jag gissar att hon inte förstod ett enda ord av det han sa.
Jag vet faktiskt inte varför han berättade allt detta för oss och för mig gör det ingen skillnad. Jag kan absolut känna sympati med en person som blivit lämnad av sin partner och som plötsligt, mot sin vilja, måste finna sig i att leva ensam. Självklart skulle det påverka vem som helst men det rättfärdigar inte beteendet i att utnyttja en kvinna som lever under sämre förhållanden och som inte ser någon annan möjlighet än att söka ”lycka” hos en man pga pengar.

Jag tror absolut att det kan finnas kärlek och ett visst mått jämnställdhet i en del av dessa förhållanden och hos vissa av de paren vi ser och möter, tyvärr blir deras relationer lika utsatta för mina fördomar pga majoriteten som utstrålar allt annat än lycka.
Jag har rest i Asien många gånger och spenderat långa perioder i länderna, mina fördomar har blivit bekräftade gång på gång. Tydligheten hos en person som befinner sig i en relation mot sin vilja går inte att missta, det finns inga tvivel, hon utstrålar varken kärlek eller trygghet.

Jag vet egentligen för lite om allt detta men mina känslor vill jag ändå dela med mig av, dom är mina och jag får säga och känna vad jag vill, utan fakta.

Tack för det.
//BitterBritta