Olsberg

Hej alla tusentals följare, John här!

Jag vet att ni är många som har väntat med spänning på denna uppdatering av bloggen och jag ska försöka att inte göra er besvikna.

I äkta Lövberg/Olsson anda så tog sig avresan en liten twist redan kvällen innan avfärd i Måndags kväll, med att den korta av oss (inte jag alltså, utan Hilda) blev sjuk i feber som sedan utvecklades till en kraftig förkylning med allt vad det innebär. För alla vill väl dela stolsrad med en snor-Pelle i 12 timmar? Tur att hon är söt! (Alltså fortfarande inte jag)

Väl på Landvetter flygplats efter att blivit skjutsade av mamma Berit och Kent så kom nästa överraskning.. Eftersom vi hade planerat resan i detalj så skulle vi endast ha en timmas mellanlandning i Frankfurt för att sedan åka vidare mot solen. Den timmen försvann i samma sekund som vi satte foten innanför bagagekontrollen eftersom flyget till Frankfurt var försenat i just en timma. Som bonus så hade Lufthansa lejt ut gate-hanteringen till SAS markpersonal så att dom själva slapp ta eventuella diskussioner och frågor. SAS själva kände att det var bäst att inte dyka upp vid gaten heller, förrän strax innan det försenade planet skulle gå. För vem vill svara på frågor från upprörda svenskar som ska på semester?
Precis innan ombordstigning lyckades vi få uppgiften att försening av planet berodde på dåligt väder i Frankfurt vilket troligtvis skulle påverka även flyget till Bangkok.
Så var fallet och med mycket rutinerade vägvisare på plats i Frankfurt blev det barnvagnsrace mellan gaterna och om jag minns rätt så vann vi över åtminstone en familj, som hade ett barn för mycket att hålla reda på för att kunna hålla ledningen framför oss. Svettiga men glada tog vi våra platser på planet och kunde inte bry oss mindre om att övriga passagerare som inte hade behövt springa till sin flight, glodde irriterat på ”dom som inte kan hålla tiden”. Dom visste ännu inte att det dessutom skulle snoras och hostas i tio timmar.
Trots sin feberfrossa, hosta och förkylning så skötte sig Hilda exemplariskt och vi kunde inte ha varit mer stolta. ”Tvåan” i barnvagnsracet hade det tuffare med sina barn medans Hilda sov som en gris. Skadeglädje när den är som bäst!

Väl framme i Bangkok tog vi in en natt på ett ”riktigt” hotell med pool så vi kunde få oss ett dopp. Hilda var nöjd även om det kanske inte riktigt brädade badhuset hemma i Halmstad.

Nu har vi äntligen tagit oss till vårt älskade Koh Chang och har flyttat in i en lite parhus-bungalow med 100 meter till stranden. Life is good, trots förkylning som inte riktigt vill ge med sig.

Vårt 5 månaders äventyr har äntligen börjat och vi övar flitigt på att göra ingenting.
Nu ska vi gå och äta lite gott…i sandaler…och linne…på stranden…plus efterrrätt…för en spottstyver :)

Puss på er!
//John