Skolan
Imorgon har vi varit på skolan en vecka och hela vår värld har vänts upp å ner, jag är så glad för allt vi får uppleva och den här erfarenheten är det värdefullaste vi får med oss från den här resan, utan tvekan.
Den här veckan har varit omtumlande på alla sätt man kan tänka sig, det har absolut inte varit en dans på rosor hittills men det är helt klart värt varenda minut och sekund.
Nu känner vi att vi börjar komma in i vårt jobb och förstå lite hur dagarna ser ut och vad som förväntas av oss, jag ska vara ärlig och säga att vi kände oss rätt så bortkomna i början. Allt är väldigt olikt det vi är vana vid och Hildas bild hon byggt upp när vi pratat om att hon skulle börja skolan rasade totalt redan första minuten vi klev innanför skolans grind. De första två dagarna hade hon ungefär 14 meltdowns per timma och efter dag två kände jag att "det här kommer inte att funka"... mitt barn satt klistrad vid min sida, höll för öronen och grät när dom andra barnen sjöng högt på engelska. Trots alla dalar har hon hela tiden sagt att hon tycker om skolan och att hon VILL gå dit igen, allt har handlat om att hon är den enda som inte förstår språket och att allt är väldigt ovant och annorlunda. Dessutom har alla barnen desperat velat bli hennes BFF och här finns inget som kallas för "my space", barnen har visat sin kärlek på alla tänkbara sätt, genom ofrivilliga pussar, kramar, kindnyp, genom att stirra, vinka, bära henne några meter, erbjuda levande 5-centimeters-insekter och klappa hennes hår. När hon precis lyckats skaka av sig de första 5-6 barnen kommer 15-16 nya i olika storlekar som mer än gärna vill leka med skolgårdens nya blondin.
Men sen vände allt, Hilda tuffade till sig och bestämde sig för att bli en i gänget så igår och idag har allt flytit på riktigt bra och vi lär oss alla tre för varje dag som går.
Barnen är helt underbara, jag har inte gjort något för att förtjäna deras kärlek och ändå blir jag överöst med kramar och stora leenden varje dag. Många av dom här fantastiska barnen och ungdomarna lever under väldigt fattiga förhållanden och har varit med om tuffa saker, ändå är dom några av dom mest generösa, öppna och godhjärtade personer jag någonsin träffat och dom kommer lära mig så mycket mer än jag någonsin kan lära dom.
Min klass, jag är redan stolt som en tupp och vill typ äta upp varenda unge pga söthet.
Idag avslutades sista lektionen med fri lek och igår tittade vi på tv sista halvtimman, på ABC´s är det viktigaste att barnen får vara barn och att dom får chansen att lära sig engelska samtidigt som dom har kul. Här finns inga uniformer och all typ av bestraffning är förbjuden.
Mitt i smeten sitter nu en blond liten tofs och försöker göra sig förstådd på bästa möjliga sätt.
Mitt stoltaste ögonblick idag, ser ni henne? Mitt i tåget, hur naturligt som helst :)
Yes alltså!
De större tjejerna kommer springande när det är rast och vill lära sig svenska så att dom kan prata med den blonda lilla varelsen.
Älskade lilla skitunge.
Väntan på vår TukTuk som hämtar oss varje dag från skolan och kör oss hem.
Det är ett annorlunda liv vi lever just nu och jag älskar alla delar av det.
Med risk för att låta klyschig men våga göra det ni vill om ni kan. Det finns människor med drömmar som aldrig får chansen att uppfylla dom, nyfikna människor vars högsta dröm är att kunna resa men som aldrig någonsin haft råd att lämna sin hemby.
//M
Nu grät mormor en skvätt❤❤❤ Älslingar❣